Invandrande (på flykt)
Jagade figurer
löper
längs väggarna
Glaciärens mäktighet
är naturens
väsen
Omärkligt
kryper den
närmare
Skall
våra hjärtan
stelna
till is?
Denna dikt skrev jag ca 2005, den känns rätt aktuell nu med läget i världen
Vem vet
vart livet
vänder?
vem vet
vart livet
går?
En dag
i sänder
Sätter sina
spår
_______________________________________________
Jag har sprungit
upp
ur marken
ånyo
Putsar mina vingar
Ruskar av mig
de sista resterna
av grus
Kråmar och sträcker
på mig
i värmen från
solen
Prövar motorerna,
de spinner
Varvar upp, startklar
Tar ett glädjeskutt
och landar på en tass
Balans!
___________________________________________________
Märkligt hur
livet
skiftar
När tiden
med sina
vilsna armar
viftar
Och jag följer
vägen
som jag ska vandra
för att söka
hjälpa
eller höra andra
Du giver
din tid
och din tid
är given
Du får en
stund
och ögonblicket
är förbi
En känsla av ro
av helhet
Allt liksom passar
inuti
Språket
löser
och hindrar
sig självt
Samtidigt
skall
handling
stå längst
fram
och göra
honnör
© Birgitta Helena Järnåker