Min skrivprocess
Texterna/dikterna här är som tavlorna - de "kommer till mig". Jag bara "lyssnar" och skriver ner.
De har ofta kanske en lite budshistisk ton, och ibland genomsyras de av mer kvantmekanik, ibland kallat kvantfysik. Inom kvantmekaniken - teorin inom den moderna fysiken om de minsta partiklarna i universum, mindre än atomer- observeras tex att partiklar kan röra sig både som vågor och partiklar och att en viss partikel kan befinna sig på två platser samtidigt, och påverkas av varandra oavsett avstånd. Lite som kärlek?
Text av te-drickar- längd
Cosmosa, the buddha mother
Cosmosa, the Buddha mother, forever waiting, resting within you, tapping The universe when ready for the female Buddha energy to appear.
Knowing that everything is now. In the roundness of time as the womanly whomb, the holy circle is moving, dancing stillness into your body, mind and soul. Into the wastness inbetween figures. She sees, she hears, and you are worthy. Always. As you have always been and always will be.
Your ego will try to push her aside. But you are born to realize that you have no borders. So nothing can not be. There are no walls, all is you, you are all. And nothing is. You are here to become the joy of awereness. That is all. And all is well.
We are all always together, separation is just a word. We stand between words. We are in the worlds between.
Cosmosa, the Buddha of oneness has come to you so you can see you are not alone. Ever.
You sit in the shadow of your tree of ego, but when you have shreaded all the leaves for the 9 th of times you will meet the reflection of the heavens in your heart. Your heart will lift with silverwings and we shall fly beside each other. Your heart cracks open. Your tears are cherished as they meet mine and our oceans shared. They will never again apart. You are home.
As you have always known. You are home.
I see you. Let your sisters and brothers know you see them. And know there is nothing to be seen. Everything is one. We are one.
The movement of time in the dance of cosmos are your beeings inner sound. Every butterflye vibration of your heart, of your body temple and spirit unite with nature.
Your dream is alive. You have dreamt this. Your dream is with Gaia. Earthmother. Your dream is now. Only now. That is all. You are all
See you around
Text by BHJ © Birgitta Helena Järnåker
Längre text av te drickar längd
Inte ens tid och avstånd är vad det verkar vara. Rumtiden är allt annat än linjär, vår hjärna, spåren som tankarna gör, kopplingarna i vagnsordningen, växlarna, synapsernas färger och dans innan och utanför eller bredvid och ikring. Vi tror att de följer vissa banor, räls om du vill. Men kanske bär de oss fram och inte vi dem.
De kanske låter oss följa deras träds doft signaler genom rötterna utanför våra vingar. Strängarna vibrerar och vi är alla samma musik i samma ljud i olika form men ändå åter. Skapad. Funnen och jag är du. Du är jag. Vi. Det enda.
Därför leder glädjen till mitten. Till rutshbanan som kallas skratt. Tårarna visar spåren av kärlek. Oavsett anledning. Sorgen öppnar hjärtat för mer även om vi tycks dölja. Tiden går men ändå rör den sig eller är det vi som rör oss? Och tiden är stilla? Du ser botten av djupet när ytan är lugn. Andas och är. Sorgen lyfter slöjan av det vi kallar tid och vi delas i tu. Eller mer. Egentligen åter tillbaka till alla bitar. Och insikten drabbas av att känna att jag kan vara både här och där. Samtidigt. Överallt. I alla så kallade delar.
Sådana är vi. Ljuset sprids i prisman. Alla färger är vitt. Regnbågens skugga är tiden vi flydde, men egentligen flög vi hela tiden. Hela. Ihop.
Vi möts och skapar nåt annat än rumtid. Kanske är det redan här.
Du har flugit närmare mig. Jag andas. Du andas och vi ska alltid mötas. Oavsett tid och avstånd är vi ihop. Vinden böljar i vårt hår, smeker vår kind. Och månen lyser oavsett natt eller dag någonstans. Eller lyser inte alls, men ändå syns det så. Reflektionen är förundran och i doften av skogen rör sig mytens sanning. Skrapande på barken av tid. Av rörelse.
Och vi dansar, igen.
Vetenskapen att vi är ett är ofattbar, oändlig och samtidigt just förståelig. I känslan av kärlek.
Titel: Ringens gåva, cirkelns mitt. Mitten utanför.
Text by BHJ © Birgitta Helena Järnåker
Diktar text
Vi väver våra liv i drömmens illusion. Vi spelar arketyper vi tror att vi är. Besluten vi tar påverkar allt. Alla mina val är även dina. I kosmos dans i alla universa studsar rörelsen genom rummet.
Rummet rör sig i stillhetens motsats. Sprången kvanten tar går att följa ur spåren den gjort och ser.
Nätet vi väver glittrar och spänns. Vi dras till ljuset men är skuggan det som möjliggör färgernas rikedom?
Samvara med alla varelser är det vi inte minns. Somliga minns. Kärleken, glädjen i delad närvaro. Vi uppnår, vi lyckas, vi försöker igen. Lärdom, erfarenhet och nästa liv, nästa dag, nästa timme. Kliv ur tidens dröm och du är.
Slå an några strängar och ekot ska svara. Låt melodin finna mig. Njut alla rytmer ur din stam. Trädet som sträcker sina vingar och lyfter bredvid. Sida vid sida. Det är allt, min närvaro, min stundan. Samvara. Vara samman. Jag är. Med dig. Tack för vår stund.